22/11, EFTER REGNET

som blött grässtråna,
björklöven,
maskrosbladen,
vildvinet och
syrenen, när
solen kommer
tillbaka och
klappar oss på kinden
kan jag bara sitta ute

och andas en hel dag

21/11, REGNHAIKU

Nu kom ett… två… fler…
det rasslar och det väser
tjena på dig regn

20/11, STÖR INTE

jag knullar mig till odödlighet

19/11, JAG KOMMER FRÅN EN HAMNSTAD

fiskmåsarnas skriande skratt
ut
över
Bråviken
ljusgatorna från
lyktor på ett
fartygsformat mörker

mellan lyftkranar
godståg
lastbilar
lagerterminaler
lastkajer finns en särskild frid

vem skulle inte känna sig hemma här
där jordklotet börjar?
.

.

.

.

Visualiseringar – en stilla och en rörlig – av Maria Lundby

marialundby.se

18/11, MAKT VI BEHÖVER

i ett
mångfärgat hus
utanför Högdalen centrum
finns makt

att ge
att dela, samla
sammanföra, sammankoppla

att ge röst
åt de tysta
plats åt behövande
en makt
att ge människor makt
makt att vårda

makt att stoppa maskinen

en makt
som är skapande
en makt som
är skrattande
en makt, som musik
en makt
som är rörelse
det är makt vi behöver

det är
ett mycket
speciellt hus
ljuset skiner genom
de färgglada väggarna
många människor
strömmar genom
det

efter några besök
börjar även
de att skina
av ny energi

17/11

jag borde
verkligen inte
behöva säga det här:

folk som
tjänar 25 000
och uppåt
i månaden
på att tycka

går naturligtvis inte att lita på

16/11, MINNEN

för ungefär
åtta år sen
kom en ny
drog hit till Norrköping: metylendioxipyrovaleron

ruset var djävulskt,
underbart
kokainskimmer
de första timmarna
sedan fem-sex
timmar hallucinerande
ångestmardrömmar
paranoida
vanföreställningar
svart hål

men den var
billig som fan
räckte länge
lätt att få tag på

mdpv spred sig
som ett coronavirus
i vissa grupper
det var
mycket hjärnspöken
på den tiden, sa en bekant


som fraktade och sålde
mellan Norrköping och
Västerås

två vänner
landade på
psykakuten

en naken man
attackerade ett
äldreboende

en ung grabb dog
när han försökte stoppa
en buss ute på E4:an

liemannen slog det höga gräset
folk dog som flugor

många betedde sig märkligt

jag vaknade en morgon av
att en knutte försökte slå
sönder min dörr
skulle skjuta mig

han trodde
jag var nån annan

kom tillbaka samma kväll
stod och skrek utanför mitt fönster

natten innan på
Bråddgatan hade
ett automatvapen spottat sönder en lägenhet


jag sov inte hemma på ett par nätter

en professor i socialt arbete
jag litar på
säger att
det finns
en sårbarhet, en 
nedärvd trasighet
som gör de
svagaste av
oss här vidöppna
för den sortens
ondska

jag vill inte
skriva den
här dikten

den gör mig ledsen

men skriver den för att minnas

skriver in detta
i stadens historia
som komplement till den kommunala marknadsföringen
för att bekämpa glömskan
och namnlösheten
som omger våra
svagaste

15/11, MODERNISERAD ARBETSRÄTT

så jävla skönt det
ska bli när
alla har fått sparken
då ska jag runka hela dagar
äntligen
fika med alla kompisarna
andas ut

14/11, KOM IGEN, TA ETT ANDETAG BARA

andas in

och andas ut
rynkorna på din panna
lås upp käkarna
sätt på kaffet

hör du inte att det är vår?

13/11, STJÄRNORNA OCH MIG

avståndet mellan
stjärnorna
och mig
är en illusion
orsakad av tid

Sida 1 av 10

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén