tänker du också
på massa skit du borde sagt
när en relation tog slut för
fem år sen
tryck 2
Månad: oktober 2021 Sida 2 av 4
ni har ingen aning
om vad vi gör härute
vi har
stämjärn
läppstift
vi har rep
inga byxor
vi har brinnande andetag
trädstammar att luta mot
starka armar och solvarma skinn
vi har grabbar i klänning
vi har snaggade brudar
ett gäng som varken
är man eller kvinna
vi vet mycket väl hur vi ska ta hand om varandra
vi har gummistövlar
hyvelspån
ridspön
vindspel
trollskott
vi gömmer oss i grönskan
och väntar in morgonen
vi vet hur vi ska ta hand
om varandra
ni har ingen jävla aning
hej skugga, vad fan håller du på med?
Allas fotsteg
går ihop med sina skuggors
fotsulorna nuddar
smälter samman
blir någon sjuk i världen av skuggor
och spegelbilder
blir någon också
sjuk ovan jord
Idag tycks
staden resa sig ur marken,
sträva uppåt, bär olika riktningar
och rörelser och ambitioner
Solen bländvitt
nära
slår mig i ögonen
högt från himlen
har hon kommit
ner och går
på gatan
bredvid
mig
en kråka svävar
lugnt genom
almkronnornas spindelnät
av gamla grenar och nya blad
ljuset lyckas
till och med göra stadsbibliotekets
grå betongskrovlighet
vacker
litet barn balanserar på en betongkloss
blank svart Merca gasar, smäller och skrämmer ner henne
måsarna bara skrattar
gammal gubbe med skrynkligt ansikte
och tunt grått hår
kisar upp mot det starka ljuset, och
säger något till sitt sällskap, den äldre dam som går bredvid i grön basker,
rött läppstift, krum rygg
håller sin handflata i svart
skinnhandske mot bröstet, strax över hjärtat
som för att skydda det
och trots att jag inte hör, vet jag vad han säger:
”Var rädd om ditt hjärta, men glöm inte att ge bort det.”
I badrummet
med duschen på
över ånga och hetta
över axeln blåste
du ner en sommar i mig
pressad mot kaklet
avslöjade du att
det var upp till mig
om jag ville ta ansvar
för mina hemligheter
eller inte
om jag ville
följa med på en
helg i underjorden
vill du bara begrava
huvudet i ett blött underliv
men måste ägna
dig åt annat
tryck 2
Livet är
som en påse chips
tar tyvärr slut
Vi drömmer
oss tillbaka
till en tid som aldrig
fanns
om ett folkhem som
tog hand om sina svagaste
som skyddade och brydde
sig och viskade god natt
till skogarna och hamnarna
och till de djupa gruvorna
och män och kvinnor jämlika
barn av Branting
barn av Ottar
på en sandstrand
nånstans utomlands
mötte vi oss själva
alla ville se
när svenskorna
tog av kläderna
sanden blev till guld
och de blev drömmen
om den svenska synden
En grabb
ligger skjuten på Max
Ingelstas parkeringsplats
på hans rygg orden No Surrender
små Tiktoktjejer
kastar sitt hår och
hela världen tittar på
ögat äter allt
små Pornhubpojkar sjunger Einar
Blåsten drar i barren på
en grav i Västervik
på Nya Kyrkogården
sover Röde Frans tungt under
jorden
vi förträngde
var allt kom ifrån
blundade
när allt togs ifrån
sa: sånt där
kan inte hända här
glömska är den svenska synden
Kvällar kommer välkommet
såhär års
natten flyger in
på en virrig mardröm
jag vaknar svettig
full av berättelser
nattens ånga
jag kan aldrig
glömma
hur allt kunde
vara något annat
jag söker drömmen överallt:
ropar den genom rummen
rotar efter den i gamla lådor
spårar den i träets ådror
hör den viska i björkens
kronas tusen gröna tårar
viskar den för mig själv
formar den med mina fingrar
De säger
att våra hjärtan är för öppna
jag säger
de har inte ens börjat öppnas
Vallmo på ängen
frösådde
sig själv i somras
står gungar lugnt
i samtal med
himlens enda molntuss
Östersjön ligger öppen
hela vägen bort till himlen
jag går
ner till stranden
stjärnorna strör salt i min nacke
jag ställer
barfötterna i vattnet
och drömmer drömmen
om den svenska synden
inga ord kan
uttrycka frustration
så bra som
tystnaderna i ett
telefonsamtal mellan
en deprimerad mamma
och en vuxen son
kärleken är
en smärta, en
långsam, vridande
plågsam klätterväxt
förlåt att jag lät så sur